Magikerns Hus - Den hemliga trappan

- Järnvägsstationen i Durce Coven verkade ödslig. Den enda tåglinjen som trafikerade den var enkelspårig nästan hela vägen från Manchester i norr till Bristol i söder. Den slingrade sig fram genom det vackra landskapet vid gränsen mellan England och Wales, genom avfolkade byar och förbi folktomma anhalter där ibland bara en smal plattform och en grönmålad väntkur visade att det faktiskt fans en hållplats. William hade tagit tåget i Manchester och var den första som klev av i Durce Coven. Hans småsystrar Mary och Alice kom från London och hade fått byta i Bristol. De skulle vara framme tio minuter senare. Deras morbror Jack skulle möta dem och köra dem de tre milen till Gyllene huset. Men när William hade klivit av tåget, släpat med sig den tunga resväskan och smällt igen vagnsdörren efter sig upptäckte han förvånat att han var ensam på perrongen. Jack hade inte kommit och inga andra passagerare hade stigit av. Det fans ingen stins på plattformen och inte ens någon biljettlucka, för tåget fungerade på samma sett som en buss - man köpte av konduktören ombord.



Jag tycker att inledningen är ganska bra, det blir lite kuslig stämning och själva boken är lite så. Jag skulle nog inte ändra nogonting.
/ Linn