torsdag 29 oktober 2009

GRATTiS MARTiN

Jag skriver här för att jag inte kan säga det annars, för jag ska ju börja i en ny skola efter höstlovet.

Tänkte bara säga grattis Martin!!! Han har ju blivit pappa!!! Han är nog lyckligaste matte (och svenska) läraren på jorden just nu. Var det Ivar han skulle heta? Hörde att han vägde 4kg!

Lycka till nu med lilla plutten Martin.

Hälsningar från Julia 6a.

onsdag 28 oktober 2009

Recension "Skuggan ifrån norr"

AAAAH! Va jag älskar den här boken! Den e så sjukt bra! En av dom bästa, men aja, nu så ska jag berätta va den handlar om:

Det e en ond svensk affärsman som heter Bellman. Alla tror att han säljer ånglokomotiv eller va det nu heter, men egentligen så har han slagit ihop sin firma me en annan (North star) som tillverkar vapen, så att han ska kunna skapa det största vapnet i hela världen, den kallas "Ångkanonen". Sammtidigt i London, sitter pengarådgivaren (vet inte va det egentligen heter)
S.Lockhart på sitt kontor med en uppskärrad gamal dam. Sally, som rågivaren heter, hade förmått tanten att invistera sina pengar i aktier i ett företag som Bellman styrde som tillverkade tändstickor. Men nu va det så att båten (Inger Linde) sjönk, så tanten hade förlorat sina pengar. Och samtidigt är en man som kallar sig Alistair Macington (trollkarl) på en stor teater och befinner sig i livsfara. Jim Talor, som e Sallys vän jobbar på den teatern bakom scen. Han och hans konpanjon Frederick Garland e privatdektektiver. Jims jobb var att säga till Mackington nät det var dags på scen. Det var 5 minuter tills föreställningen skulle börja. Jim knackade på Mackingtons dörr "fem minuter Mr Mackington" sa han, ingen svara, han öppnade försiktigt och såg två män där. Mackington sa " Vi samtalar bara lite Jim" Jim gick tillbaka. Precis när föreställningen skulle börja kom Mackington, när han gick förbi Jim viskade han: "Dom där männen, dom vill ha ihjäl mig Jim, åh herregud vad ska jag ta mig till!" Och sen gick han in på scen

Ok, det va allt, men det händer mycke mer. Obs! Det e en väääldigt sorglig bok, i alla fall i slutet.