onsdag 7 oktober 2009

Bokrecension - Lotte möter Russen

Den här boken handlar om Lotte som har polio i benen och hon skulle mest av allt i sitt liv vilja lära sig rida. En dag hittar hon och hennes kompis Lasse ett russ i en vägkrök, och det är den händelsen boken bygger på. Jag kan kan känna igen mig lite i boken för jag gillar också att hålla på med hästar. Temat i den här boken är förstås hästar men också hur Lotte känner sig när en av hennes livs största önskan går i uppfyllelse. Jag rekommenderar den här boken mest till hästälskare för boken handlar mycket om kärleken till en häst.

Jag ger den här boken betyg 5 av 5
//Alva

13 kommentarer:

  1. bra alva. vad är din största önskan?

    SvaraRadera
  2. Jag e lite rädd för hästar så jag har aldrig riktigt njutigt av att rida, men jag kan förstå att hon gör det och varför. Hästar e säkert snälla djur. Det verkar vara en ganska lycklig bok, men ändå lite handling i, det e bra. Och du skrev det bra oxå =)

    SvaraRadera
  3. bra!

    vad är Polio? är det någon sjukdom eller?

    SvaraRadera
  4. Hejsan! vad många som har kommenterat! Nu ska jag svara på några frågor: MC min största önskan var att få ett husdjur men nu har jag ju fått en katt så nu vet jag inte vad min största onskan är. Julia polio är när man inte kan röra på någon särskild kroppsdel som benen. Moa jag kan förstå varför du är lite rädd för hästar, vissa är ju väldigt stora. Och tack till alla för att ni kommenterade!

    Alva

    SvaraRadera
  5. När jag läste detta kom jag att tänka på när jag red i fjällen på en islandhäst. Det var så magiskt att sitta på en hästrygg och kolla ut över flället. Superbra skrivet iallafall!

    //Lina

    SvaraRadera
  6. jag har ridit en gång men då var jag bara 5 år gammal så jag kommer inte ihåg så mycket .bra skrivet

    SvaraRadera
  7. hästar är lite obehagliga så jag vet inte om det är en bok för mig men du skrev bra och det var kul att läsa

    SvaraRadera
  8. Jag tycker att det är ganska läskigt att rida på grund av att jag har blivit av kasdad en gång.
    Jättebra skrivet!
    //JOHANNA :):):):)

    SvaraRadera
  9. Tack så mycket allihopa!!!

    Alva

    SvaraRadera
  10. en gång red jag på en häst när jag var fem år. Jag fick rida på stallets högsta och största häst som hette MQ. den var sååå himla stor! jag höll på att gumpa av! lite läskigt var det allt... :)

    SvaraRadera
  11. Det här är en klockren recention, om än lite kort. Du tänker massor med klokt. Jag skulle önska att du utvecklade det mer. Snygg analys av temat. Härligt att läsa om när önskningar går i uppfyllelse för de som har det svårt eller är sjuka, eller hur?

    Riktigt bra jobbat Alva.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.