Citat Skuggömman av Maria Gripe

"Kärlek är vår enda räddning när vi möter överlägsna förtjänster hos vår nästa. Hon blir stående där en stund i månskenet vid stenen. Det finns inte en levande själ förutom hon själv på kyrkogården. Stämningen är ljus och förtätad. Det är så oerhört romantiskt och inte det minsta skräckinjagande. Bara hänförande vackert."

Ok, jag vet att detta inte är tre meningar men jag hittade inget bra ställe att sluta på. Jag valde det här citatet för att det va så fint, det är ingenting att grubbla över, det är absolut inget intressant, men vackert. jag måste bara få skriva hur det fortsätter: "Helst skulle hon vilja stanna här tills solen går upp och intar månens plats. Men plikten kallar.. Satt upp Johanna! Känn mig! Lämna hjorden! Dig herren kallar till ett annat verv!" osv. Johanna är Carolins roll som hon ska spela på teatern hon jobbar på. Johanna från Lhotingen heter den pjäsen typ. När jag läser detta tänker jag inte på NÅGOT annat än vad det står, det e så svinit tydligt alltihop! Jag ÄR Carolin när jag läser det här. Citatet som hon citerade i början kommer från en gubbe som hette Stagnelius tror jag.